Debatten i musiklivet är märkligt tyst. Märkligt inte minst för att vi som är verksamma inom musiklivet ändå har ljud som yrke…
Blåsarsymfonikerna och Länsmusiken bor sedan en månad på Nybrokajen 13. Mitt i sta’n. För dem av er som följt vår verksamhet är det ingen nyhet att vi ofta gör konserter på det konserthus som vi nu bor granne med – Nybrokajen 11. Mycket blir alltså mer praktiskt för oss. Vi är mer tillgängliga för de musiker vi samarbetar med. Vi får för det mesta närmare till projektmöten vilka som regel äger rum inne i sta’n. Vi vill också med flytten bli mer synliga (och hörbara) för publiken. I dagsläget hyr vi ett våningsplan på Nybrokajen 13. För frågan om vad som skall ske med Nybrokajen 11 och verksamheten där efter det att Rikskonserter upplösts 2011, är ett ännu oskrivet blad.

Ska det fortsatt kunna vara ett hus för musik bör något ske snart. Beslut behöver fattas och bollar sättas i rullning. Då kulturpropositionen avlämnades i september, stod det klart för musiklivet att N11 – huset och inte minst dess potential – skulle komma att bli ”föräldralöst”. Alltjämt är det dock ett hus som, genom sin K-märkning, är en angelägenhet för staten. Men musiken i huset är det inte, vad det verkar. Konsekvenserna för musiklivet i staden och länet av en nedläggning är inte utredda. Inte heller konsekvenserna för de regionala musikverksamheter som hittills kunnat presentera sig just på Nybrokajen 11. Madeleine Sjöstedt har i en skrivelse till kulturförvaltningen visat ett stöd för våra tankar om att i framtiden kunna vara med och stärka Nybrokajens roll som ett musikens hus.

Av länen i Sverige, är det Stockholm som trots det största antalet frilansande musiker (och tonsättare) och störst befolkning, har den lägsta statliga pengen för regional musikverksamhet (läs länsmusik). Orsakerna till detta ligger i historiska och till stora delar överspelade kulturpolitiska ställningstaganden (gjorda för mer än 20 år sedan). Nu utreds frågan om statens och regionernas ansvarsfördelning på kulturområdet. För min del hoppas jag att Stockholms musikliv kan få åka med på tåget denna gång, För att heja på den ganska tysta musikdebatten och (med glimten i ögat) understryka det Stockholmschauvinistiska perspektivet kan ni klicka på länken nedan – den briljanta Maria Matyazova framför den så kallade Stockholmskupletten ur min och Magnus Lindmans operett Näsflöjten. http://www.youtube.com/watch?v=AiRPEy04sLo

Nu börjar jag blogga. Efter att ha gjort en virtuell rundtur bland andra musikverksamheters hemsidor, kan jag konstatera att vi i Blåsarsymfonikerna är unika även i detta avseende. Det bloggas helt enkelt inte så mycket i det offentligt finansierade musiksverige. jag kommer att skriva om musiklivet i Stockholms län, Sverige och världen. Men inte bara i någon sorts kulturpolitisk mening - människorna som rör sig i musiklivet, vad de säger och vad de har för sig, är minst lika intressanta. Bloggen kommer också att användas för att debattera högt och lågt i musiken. Och du som läsare har givetvis möjlighet att kommentera mina inlägg. Några smakprov på vad jag kommer att angripa för områden:
- Orkesterns mål, och hur vi jobbar för att nå dem. På bloggen kan du följa våra succéer och tillkortakommanden.
- Rätt låt? Följ och kommentera vårt arbete med innehållet och repertoaren!
- Våra dirigenter och solister. Vad händer under repetitioner och konserter - egentligen? Vad sker bakom kulisserna?
- Vadå konstmusik? Vad skiljer "konstmusik" från annan musik? Är skillnaden att man spelar i fulare kläder och långtråkigare musik?
- När recenserades recensenterna senast?
Dags att höja temperaturen på samtalen om musik!
Fredrik