Så var det dags! Säsongsprogrammet som låtit vänta på sig i drygt hundra år har presenterats... Med vår jämställda säsong, kallad "Skippa Helskägg" skapar Blåsarsymfonikerna musikhistoria. På bilden syns gänget uppställt för en sista genomgång före släppet. Vi är för dagen iförda helskägg som symboliserar den goda täckning av manlig musik som orkestersverige kan uppvisa. I bakgrunden har vi sinnebilden för miljöerna som format den moderna tidens repertoarresonemang... Gallen-Kallelas Symposion, med en till synes rätt packad Sibelius i högerkant. Bredvid mig, som är iförd grått ZZ Top-skägg, står Sofia Nyblom, redaktör för säsongsprogrammet. Lena Haag, programrådets ordförande, var på repetition då bilden togs.Sällan når vi i orkestervärlden upp till det nu ganska urlakade ordet "unikt". Men nu jäsingen... Lägger man därtill en Länsmusikverksamhet som vässat de kvalitativa klorna, så kan ni förstå hur taggade vi var då vi mötte världspressen i torsdags. DN var som vanligt på hugget och ville publicera först. SRP2 höll den publicistiska fanan högt och prioriterade detta genom Mitt i Musikens utsända. Men resten då?
Mycket spaltutrymme har ägnats de senaste åren åt att måla upp musiklivet som ett träsk av dåligt jämställdhetsmedvetande (ingen vidare bild - jag vet). Dessutom har det ofta konstaterats att institutioner och orkestrar lider av en viss obenägenhet till förändring. Det är är därför intressant att notera att stora delar av pressen väljer bort den största nyheten i orkestervärlden sedan Karajans uppståndelse (som ju inte ägt rum). Ja ja, jag överdriver...men helt klart är detta något "unikt"i verklig mening i en orkestervärld som vant publiken vid en 99-procentigt manligt utbud. Säsong efter säsong. Decennium efter decennium. Vad säger pressen då? Vid rundringning får vi de generella bortförklaringarna och mumlet om Gasklockor och redaktionella beslut utanför journalisternas påverkan. Här fanns ju faktiskt en möjlighet för media att problematisera och för läsarna och tv-tittarna beskriva det som faktiskt sker här och nu i musiklivet. Och också det som INTE sker.
Undra på att orkestervärlden betraktas som ett reservat om också media behandlar det som ett sådant och samtidigt bekräftar den ikonografi som den klassiska världen påstås försvara. När man som vi kliver ur Beethovenkoden skapas en kanske naturlig förvirring, med tanke på att normen stipulerar att orkestrar troget som en klocka och år efter år överraskar sina lyssnare med ännu ett framförande av Brahms, Mozart och Tjajkovskij.
Vi förstår det, och hoppas att vi kan få ytterligare tillfällen att berätta om hur vi tänker och arbetar med repertoar. Lika viktigt som att orkestrar sätter sig i dialog med samtiden (och omformulerar sina positioner) är att det finns arenor för offentliga samtal och kritiska ståndpunkter för utvecklingen av den offentligt finansierade konsten. Och då inte bara inom litteratur-, teater- och bildkonstområdet. SVT väljer att spegla bl a ytterligare en uppsättning av Tosca. Av Giacomo Puccini. Denna gång i Norrköping.
Äntligen!
Men låt er inte missledas av mina syrliga kommentarer...Vi är mycket glada för den uppmärksamhet vi ändå fått och framförallt för det innehåll vi nu kan presentera! Samma dag som vi släppte programmet fick vi också veta att Statens Kulturråd gett oss en slant för att vi ska kunna genomföra bl a en seminarieverksamhet i anslutning till våra konserter. Något som gjorde oss extremt glada, eftersom en stor del av projektet handlar om att kunna föra en fördjupad diskussion om de val vi gjort. Invigning av säsongen är den 4 september -kulturministern är inbjuden, och KVAST (Kvinnlig anhopning av Svenska tonsättare) delar ut Guldkvasten under konserten. PÅ Facebook kan ni leta upp gruppen Skippa Helskägg. Gå med och visa er uppskattning för inititativet och/eller kommentera!
